Människor som känner mig uppfattar mig nog som orädd, stark och envis. Någon som vägrar att ge upp innan jag lyckats åstadkomma det jag bestämt mig för. Som kastar sig huvudstupa ut i nya saker utan att blinka.
Men så är det ju inte. Inte egentligen. Jag hatar förändring, men jag inser att en förändring måste till för att jag ska utvecklas. Annars hade jag väl inte rest jorden runt ensam, tagit mitt pick och pack och spontant flyttat till Norge eller tagit beslutet att säga upp mig från mitt drömjobb. Förändring skapar utveckling. Och det är kanske det jag strävar efter mest. Att utvecklas som människa övergår alltid alla rädslor. Jag har svårt för människor som inte vill utvecklas.
Jag är den personen som ser yngre ut än vad jag är. När jag var tretton såg jag ut som tio. När jag var sexton trodde folk att jag var tolv. Jag får fortfarande visa legitimation varje gång jag ska beställa en öl på krogen, trots att jag snart är trettio. Men det är okej. Jag har kommit till att acceptera att det är så det är. Jag utgår lite smått från att åldern en dag kommer ikapp mig och att jag då vaknar upp och ser tjugo år äldre ut än vad jag är.
Jag tycker om att prata med mig själv och gör det alltid i "vi" form. Jag har svårt för att säga ifrån när någon kliver över mina gränser och är otroligt konflikträdd. Jag tittar på alltför många serier och tycker inte speciellt mycket om filmer jag inte sett förut. Jag tänker för mycket och går helst omkring i mysbyxor hemma. Jag är duktig på smink men kan absolut ingenting om hår. Det resulterar ofta i att jag på fest har en fantastisk make up men ser ut som ett kråkbo i huvudet.
A mad angel är ett anagram som jag har tatuerat på ovandelen av högerarmens insida.
Vad det står för får ni räkna ut själva.
Ska bli spännande att följa dig genom de 30 dagarnas tema.
Efter att ha lärt känna dig genom bloggen har även jag uppfattat dig precis så som du beskriver: stark, orädd och envis. Fast också som en eftertänksam person med behov av egentid.