Det är onsdag och regnet öser ner. Snön ligger fortfarande kvar där ingen människa satt sin fot och isfläckarna är utspridda över trottoaren. Själv startade jag dagen med en ansiktsbehandling. Att få känna doften av kryddiga krämer, få ånga i ansiktet och ligga inbäddad i handdukar när någon pratar lugnande till en är något av det bästa jag vet. Hade jag fått välja hade jag nog legat kvar där på bädden hela dagen. Men det fungerar väl inte så är jag rädd. Andra kunder kommer och kräver sin tid, ärenden ska skötas och helst ska man hinna med ett socialt liv däremellan. Mål ska uppnås och tankar redas ut. Är det möjligt att någonsin få en paus?
Blank i ansiktet gick jag i alla fall därifrån för att ta bussen till ett av mina favoritställen. De hade precis öppnat och jag var den första kunden. Jag beställde en kaffe och en brownie och slog mig sedan ner på den bästa platsen, i soffan vid fönstret. Här har jag sedan suttit med min dator, som en guldfisk i en skål, och tittat på människorna utanför som försökt fly undan regnet. Och vet ni? Här trivs jag faktiskt ganska bra. Precis där jag sitter just nu.
Härligt. En stund på ett café för sig själv är inte dumt. Mer än så kräver i alla fall inte jag.