A mad angel

Vi har ni kommit in på dag 5 av vår resa. Dagen har främst spenderats med att åka båt, läsa böcker och spana efter valar. Imorses var vi i Trondheim. Mellan kl. 07.00-10.00. Så för att hinna gå av båten och se någonting av denna, förhållandevis stora stad, gick jag och syster upp obönhörligt tidigt. Sedan traskade vi raskt in till stan för att köpa bananer och titta på Nidarosdomen. Då klockan bara var kvart i åtta när vi var där var det naturligtvis inte öppet, men vi tog oss en spatsertur runtikring. Sedan gick vi tillbaka till båten och åt frukost. Det var ungefär allt av Trondheim vi hann med. Men ska jag vara ärlig tror jag inte att det är så mycket mer att se där.

Bara så att man kommer ihåg vart man är..

Trondheim visade sig från sin bästa sida på morgonkvisten.

Nidarosdomen

Den var ganska stor.

Sedan har vi mest åkt båt hela dagen. Vi stannade en halvtimme i Kristiansund också, men där tyckte jag, i motsats till mamma och syster, inte att det var värt att gå av. Jag hade bara stressat upp mig för att missa båten igen, så jag stannade kvar på den bästa platsen på hela båten; i en (förhållandevis) bekväm fotölj i ett alldeles stilla rum precis vid ett fönster. Sedan kunde jag lugnt iakta alla människor som skyndade sig av båten för att ta fyra bilder för att sedan behöva springa tillbaka för att inte missa den.

Detta är vad jag såg av Kristiansund, men det räckte alldeles ypperligt

När sedan mamma och syster kommit tillbaka från Kristiansund (de påstod att de minsann inte hade sprungit tillbaka, men tillåt mig tvivla) satt vi sedan i varsin fotölj och tittade ut genom detta fantastiska fönster. Plötsligt började vattnet att bete sig väldigt underligt där ute. Det sprutade mitt upp i ingenstans och det bildades konstiga mönster i vattnet. Syster menade på att det var en sten som stack upp (vilket det var väldigt tydligat att det var) men jag ska skämtsamt, högt och tydligt:

Sedan spred sig ryktet som en löpeld. Folk började prata om att någon sett en val och det kom en personal-kille med andan i halsen och frågade om vi sett något. Vi svarade pliktskyldigt "Nääääää, det har vi inte" på den frågan, men fnissade lite lätt inom oss då vi visste att det minsann var vi som satt igång ryktet. Två minuter senare gick jag förbi ett fönster på andra sidan och då frågade samma personal-kille mig igen om jag inte sett en val. Jag svarade återigen "Nä", ganska överläget den här gången, för jag tänkte att nu ska jag minsann berätta för honom att det bara var en sten vi såg förut och att vi bara råkade sätta igång detta stackars val-rykte av misstag. Men innan jag hann säga något mer bad han mig istället att titta ut genom fönstret.. och där fickjag faktiskt se en val! En livs levande val! Den var stor och majestätisk och det syntes tydligt att det var en av de största valarna haven någonsin skådat. Ja.. ungefär i alla fall. För att vara helt ärlig så var den ganska långt bort. Och den såg inte speciellt val-lik ut. Och det var ingen större skillnad mot valens skvättande i vattnet än stenens. Men detta var ändå en riktig val! Det är jag säker på. Personal-killen sa ju det. Och han borde väl veta vad han pratar om? Så nu känner jag att jag kan avsluta denna resa med fullbordat uppdrag.

I Trondheim mötte vår båt en kompis

Jag och syster har roat oss med att spela kort ganska mycket. Självklart med en kortlek köpt från

butiken på båten, och efter att ha googlat lite spelregler kan vi nu hela tre olika kortspel.