På tredje plats, Shuttle-bus-utbjudningen
När: Juli 2009
Var: I en shuttle bus i New York
Hur: Jag hade precis flygit från Florida till New York som var sista anhalten på min jorden runt resa. Jag hade kvällen innan tagit tåg från Miami till Orlando, tagit taxi från tågstationen ut till flygplatsen och sedan sovit där hela natten. Jag var trött och hungrig och inte direkt på mitt mest charmanta humör. Det enda jag ville var att ta en shuttle bus till mitt hostel och bara sova ett par timmar. (Shuttle bus = Buss som plockar upp 4-8 personer och kör de från flygplatsen till deras hotell/hostel. Mycket billigare än taxi.)
Dessvärre fick jag den gladaste och "trevligaste" chauffören man kan tänka sig. Han hade frågesport med de andra resenärerna, spelade hög musik och skulle naturligtvis släppa av mig allra sist. Så fort vi blev ensamma styrde han in ämnet på kärlek. Han frågade om jag hade pojkvän och undrade sedan varför jag inte hade det. Jag menade att det är svårt att ha pojkvän när man backpackar. Jag uttryckte sedan min irritation för den amerikanska dejtingkulturen som går ut på att killar måste köpa tjejer drinkar för att få prata med dem. Jag förklarade också min förvåning över hur förolämpade killarna blev då jag sa till dem att jag kunde köpa mina egna drinkar.
- Alltså, du är verkligen speciell. Väldigt självständig. Du vet, amerikanska tjejer är inte så. Det är så himla sällan man träffar en tjej som säger så. Jag skulle gärna gå på dejt med dig och så betalar du för dig och jag för mig. Det är mycket mer jämställt än något annat. Så himla bra sagt alltså. Du vill inte gå ut någon gång?
- Eh.. jag är bara i stan i 10 dagar så det hinner jag nog inte.
- Men jag kan visa dig stan! Inte? Okej. Men alltså, tjejer som dig träffar man inte så ofta. Hade jag bjudit hem dig till mamma hade hon älskat dig.
- Eh.. okej.
Och som en räddande ängel uppenbarade sig äntligen mitt efterlängtade hostel framför oss. Jag fick sedan hans visitkort, ifall att jag skulle ändra mig. Annars menade han på att jag alltid kunde ringa när jag skulle tillbaka till flygplatsen igen. Behöver jag säga att jag ringde en annan firma på hemvägen?
Resulterade i: En ytterst okomfortabel bussresa.
Vi sågs sammanlagt: Under de två timmarna han lyckades sträcka bussresan till.
Övrigt: Att bli utbjuden i USA var vid detta tillfälle inget nytt för mig. Jag hade spenderat nästan två månader i landet och var redan innan ganska irriterad på dejtingmönstret killarna använde sig av. Jag kunde inte ens gå ut på gatan utan att män visslade efter mig, och till skillnad från många andra tjejer tog jag det som en kränkning istället för en komplimang. Varför ska jag behöva bli uttittad och bedömd för min kropp så fort jag går utanför dörren? Idioter! Men att just den här chauffören drog in sin mamma i sitt uppraggningsförsök tog ändå priset. Trodde han att han blev mer attraktiv av att framställa sig själv som en mamas boy?
