A mad angel

detta inlagget ska jag tillagna gangstaordet respekt. dock inte i en gangsta betydelse. det handlar aterigen om att bo pa hostel. jag menar. vad ar det fragan om egentligen. jag tycker att det ar ganska sjalvklart att man forsoker respektera dom man bor ihop med for att stora sa lite som mojligt. det ar ett litet rum som 8 personer ska dela pa. detta gor att respekt for varandra ar otroligt vasentligt. men detta forstar ni, kara vanner, ar inte alls lika sjalvklart for fransman (i synnerhet) och engelsman (i alla fall dessa tva). vi ar som sagt 8 personer i rummet. jag kande inte for att ga ut igar, vilket innebar att jag lag i min sang och laste ganska tidigt. nar jag sedan kanner mej redo for att sova (runt elva, halv tolv), dronar hela rummet in och borjar gora sej i ordning for att ga ut. och da menar jag inte lite sa dar tyst som en svensk person antagligen hade gjort. nada. pa med hog musik. borja dricka, sminka sej, dansa omkring och lata av bara f*n. jag har sallan varit sa irriterad i hela mitt liv. halv tva (!) gick dom antligen darifran, for att sedan vara tillbaka vid fyratiden da klubben stangt. och tror vi da att dom snallt kommer insmygande med tanke pa att det finns folk som sover i rummet? sjalvklart inte! skrika, gapa och prata om hur otroligt fulla dom ar. arligt talat. vad ar det fragan om. jag har i natt sovit ca 4 timmar pga detta. jag saknar hostelena i australien och NZ dar man seriost forsokte smyga allt vad man hade nar det fanns andra i rummet. manga, manga ganger har jag smugit omkring med ficklampa pa mornarna for att inte vacka folk nar jag ska med bussar och grejjer. jag kande seriost for att fora otroligt mycket ovasen imorses nar jag vaknade, bara for att hamnas. men jag klarar helt enkelt inte av det. bara for att dom ar odragliga betyder det ju inte att jag behover sjunka till samma niva. naja. imorgon checkar jag ut for att ta mej till orlando, och sedan NY. och idag kommer rhiannon. nagra ljuspunkter i alla fall.